Arena: Stenvallen
Match: Division 4 Hälsingland
Publik: 145
Målen: 0-1 (8) Liam Lydén, 1-1 (19) Fahed Ali Fuad, 1-2 (47) Isak Persson, 2-2 (58) Muhammet Ali Cetin, 3-2 (86) Muhammet Ali Cetin
Matchens lirare: Muhammet Ali Cetin, HIF

Vi sparade det bästa till sist.
Fast jag blev bestulen på korvpåse.
I en av dom största lotteriskandalerna någonsin.

Den där kvarten vi sumpade i Iggesund gjorde att vi hann fram i tid till Hällbo.
Det är ett litet samhälle, knappt ens det, mitt ute i ingenstans rakt söder om Bollnäs.
Dit kom via allsköns småvägar. Ett tag var det så krokigt att det inte ens var rakt mellan kurvorna.
Att snacka med farsan i telefon var snudd på omöjligt.
Vi snackar obygd deluxe.

När vi väl hade kämpat oss fram dök ett bekant ansikte upp när vi skulle in och parkera vid den välbesatta idrottsplatsen.
Där stod Hasse Eskilsson och vinkade glatt.
Han skulle hem till Stockholm från Jämtland och bockade av IP efter IP på vägen.

60 kronor i entré även här. Men den här gången erbjöds lotter. Och sånt är ju kul. Jag köpte in fyra stycken – och hoppades på det bästa.
Stenvallen var nog resans bästa idrottsplats. Fin matta. Bra omgivning. Läktare på båda sidor och bra accessoarer, så att säga.
Dessutom var matchen den bästa, både spelmässigt och ur ett spänningsperspektiv.
Vi knallade runt och satte oss på den bortre läktaren vid skogen, där fanns det gott om platser.

Medan gästerna, som tidigare spelat i division 3, satte 0-1 höll Hasse på med sina sedvanliga saker som att räkna publik och att gå runt å plåta. Det var många bud om hur många som var där, men vi, han, landande till slut i en siffra runt 160. Den ”officiella” var 145.
Bra med folk hur som helst på den division 5-match.
Om än att det inte är superlångt mellan Hällbo och Rengsjö.
Matchen var jämn och böljade fram och tillbaka mest hela tiden. Hemmalaget kvitterade efter en stund och när vi kom fram till vilan så var det kryss på tavlan.
Det var då speakern började rabbla upp nummer som vunnit på lotterna. Jag tyckte hon sa 72 och det var i närheten av dom nummer jag hade i fickan. När jag hade rotat fram bunten med lotter satt jag bara på 70, 71 och 78. Inget flyt den här gången.

Men när lagen fortsatte att näta i andra så basunerades ut att ingen hade hämtat vinsten som var en korvpåse. Den vinnande lotten var inte 72 och utan 78. Och den hade jag.
Jippi. Fint med lite korv tänkte jag när jag knallade bort till kiosken och berättade att den vinnande lotten var min. Vi kom överens om att påsen skulle få ligga kvar i kylen till efter matchen.
Allt frid och fröjd.
På planen såg inhopparen Muhammet Ali Cetin till att hemmalaget vann med 3-2. Han gjorde två mål i andra till sin och polarnas glädje bredvid oss. Dubbla planstormningar bjöds vi på vid målen.

När den trevliga eftermiddagen var på väg mot sitt slut i Hällbo gick jag över till kiosken för att hämta min påse.
Då kom traktens suraste gubbe och skrek att han minsann hade vunnit och att vinstnumret var 88.
Jaha.
Tanten i kiosken sa då att det var 88 som hade vunnit. Jag undrade varför hon ropat ut 78, när gubben surade till och sa ”DET RÄTTA NUMRET ÄR 88”.
Jag var så när på att häva ur mig ”då får ni fan lära er och prata ordentligt era i****** *****r”, men jag höll mig och knallade därifrån.
Totalt blåst på en påse korv.

Som tack för det blev det grus efter par hundra meter på hemvägen. Min bil som var nytvättad. Tack för det.
Vi stannade i Edsbyn och käkade pizza. Ensamma på Napolis ”uteservering”. Men käket var bra och nu var vi redo för hemresan som gick över ödemarkerna och Furudal. Inte mycket att rapportera om där. Det blev ett snabbt äggstopp längs vägen. I övrigt raka spåret.
Inga köer i Rättvik.
Sen var det skönt att komma tillbaka till et tomt Gagnef och sträcka ut lite efter en bra helg med tre nya arenor.