Arena: Gjøvik Stadion
Match: Norsk Tipping-ligaen avd. 6
Publik: 150 (cirka)
Målen: 0-1 (75) Deni Hasanagic, 0-2 (81) Deni Hasanagic, 0-3 (90) Ardi Lajqi
Matchens lirare: Deni Hasanagic, RIL

Årets Norgeresa startade i Gjøvik.
Med en rejäl gäspning.
Och en match som noll i underhållningsvärde väldigt länge.

Det blev sent på fredan och jag kom inte till Sutterhöjden förrän vid midnatt. Därav att man inte var superrapp ett par timmar senare när det var dags att inleda årets Norgeresa.
Men några minuter efter nio var vi på rull.
Allt enligt plan.
Farsan ville åka Värmland upp. Sällsynt lite att rapportera om där. Jag somnade efter Ekshärad och i Sysslebäck stannade vi och tankade och fixade några andra inköp innan vi skulle köra in i vårt västra grannland.
Lite humor att dieseln kostade över 20 spänn i Sverige, men en bit in i Norge kunde man få den för 17.
Påfyllningen där gick inte vägen – kan man säga.

Uppe i Bograngen var det dags för kaffe. Och fullständig cirkus inne på den otroligt lilla ICA-butiken.
Norrmännen hade vallfärdat för att köpa brus, nikotin och godis. Det var snudd på omöjligt att ta sig runt och fram till kassan.
Det här måste vara en av Sveriges mest lönsamma butiker med tanke på hur mycket baggarna släpade ut.
Vi nöjde oss med varsin kopp kaffe och en chokladbit – som inhandlades till otroligt förmånligt pris. Eller vad sägs som 9,47 för en kopp java?
Lite flyt hade vi dessutom för när vi var klara kom en turistbuss med svinton från Hamar som skulle in och gå loss på ”lågprisbacon” och andra finesser.

Inne i Norge blev vägarna bättre, men jag somnade ändå igen. Nere i Hamar blev det motorväg och ett gäng avgifter. Vädret svajade också när vi körde över Mjøsa och söderöver.
Sen kom Gjøvik.
Dagens första huvudmål.
Där skulle det kollas tågstationen och ishallen som ligger insprängd i ett berg. Sverige spelade några matcher här under OS i Lillehammer 1994.
Men klockan tickade på bra och efter en stund var det dags att knappa in Gjøvik Stadion.
Den låg centralt och fint och hemmalagets möte med Råde IL, som spelar sina matcher söder om Rygges flygplats mellan Moss och Sarpsborg, lockade inga väldiga massor så det fanns parkering precis utanför entrén.
Och gratis var det.
Ja, inte till fotbollen. Det kostade hutlösa 150 NOK för mig och 50 NOK för gammelgubben.

Gjøvik Stadion är en friidrottsanläggning med konstgräsplan. Ena långsidan är så gammal och risig att den nästan rasar ihop på egen hand.
Den andra har en nybyggd läktare.
Vi körde old school och ställde oss där vi egentligen inte fick – på den gamla med mossa och grejer.
På vägen köpte vi så klart med oss en lompe – tanten i kiosken matade på både senap och ketchup, men inget kändes när jag tuggade i mig den blaskiga korven.

Det här var ett toppmöte i den norska fjärdedivisionen mellan tvåan och trean i tabellen.
Men matchen var helt underhållningslös långa stunder.
Visst kunde grabbarna lira boll.
Men det hände ju inget vettigt över huvud taget.
I paus satte vi oss i klubbhuset som var en trappa upp i det nybyggda huset. Där blev många kvar för det börja regna.
Matchen var inte ett dugg festligare i andra.
Men sen, när regnet gett sig, small det till.

När jag skulle knalla runt till läktaren igen smällde Deni Hasanagic snyggt in 0-1 med ett skott i bortre krysset.
En kort stund senare, när Gjøvik-Lyn inte förmådde att spetsa till sig, snodde Hasanagic åt sig bollen och knallade in med 0-2.
Matchen var avgjord.
I den sista minuten placerade Ardi Lajqi snyggt in 0-3.
Siffrorna var alldeles för stora, men inget att säga om att Råde vann – för de var klart bättre i andra halvlek.
Det var hemmalagets första förlust på 644 dagar.

Lite småfrussna knallade vi till bilen och körde norröver. Jag hade bokat in oss i Dombås – 19 mil bort.
Lite ny väg sen senast och lite fler avgifter.
Jag tog en ny powernap och farsan körde.
19.40 var vi på plats. Efter ett snabbt besök på Coop checkade vi in och tog en öl. Det var fina grejer det.
Sen avnjöt vi hotellets buffé, som var superb, för ynka 195 kronor. Så billigt tror jag aldrig jag kommit undan en middag i Norge någonsin.
Kvällen avrundades med en promenad på byn.
Sen var det game over på riktigt.
Och kallt hade det blivit.
På 650 meters höjd, som Dombås ligger, var det knappt tvåsiffrigt i temperatur och det blåste bra.