Arena: Studenternas IP
Match: Allsvenskan
Publik: 9 228
Målen: 1-0 (8) Isak Bjerkebo (straff), 2-0 (31) Isak Bjerkebo (straff), 3-0 (45+2) Tobias Anker, 3-1 (53) Frederic Nsabiyumva, 4-1 (62) Henrik Rönnlöf Castegren
Matchens lirare: Inte Erik Mattsson i alla fall

Lördag. 20 grader. Shortspremiär. Och Sirius borta.
Då tog domare Erik Mattsson på sig rollen som jultomte och delade ut straffar som rena gåvor till hemmalaget på löpande band.

Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle åka tåg och ta några bira eller om jag skulle ta bilen till Uppsala.
Efter nästan en vecka i England fick det bli Tiguanen norröver och lite extra sovmorgon efter fredagens långkörare med jobb.
Var inte på rull förrän strax före halv två, men med ett lugnt trafikläge kunde jag parkera och knalla bort över bron till Studenternas i tid för att komma in innan kick off.
Ja, det var på håret, för organisationen vid bortainsläppet osade inte direkt kvalitet.

Det brann och rök överallt när jag masade mig upp och tog plats vid de andra som åkt från Västerås. Riktigt mycket VSK-are på plats och nästan fullsatt i övrigt, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att Sirius inlett serien suveränt.
Nu skulle det inte dröja länge innan den stora cirkusen drog igång. Domare Erik Mattsson hade tagit på sig jultomterollen och varenda gång hemmaspelarna kom in i VSK:s box blev det straff.
Rena gåvor – och den ena värre än den andra.
Första kom redan efter sex-sju minuter när Oscar Krusnell slängde sig hejdlöst inne i boxen i en icke existerande duell med Simon Gefvert. Folk på månen såg att var en filmning, men Mattsson dömde straff.
Den satte Isak Bjerkebo.

VSK gjorde en spelmässigt rätt så bra första halvlek och skapade själva ett par riktigt hyggliga lägen.
Problemet var ju Mattsson – som delade ut straffar varje gång Siriusspelarna var i offensivt straffområde.
Nästa kom efter en halvtimme. Freddie slängde sig och blockade ett skott. Bollen touchade först hans fot och sedan på armen som han stödde sig på.
Mattsson tvekade aldrig och var under matchen så jävla usel att han aldrig borde få visa sig på en fotbollsplan igen.
Bjerkebo satte så klart 2-0 på samma ställe och där var väl matchen mer eller mindre avgjord.
Helt på bekostnad av Erik Mattsson.

Klantigt nog släppte VSK in även 3-0 innan vilan och om det inte var avgjort innan så blev det det nu.
I paus fick fuskaren Krusnell erkänna att han bara slängde sig – något som till och med Stevie Wonder sett …
Men inte Erik Mattsson.

Innan andra drog igång blev det småstökigt runt oss då nån la en bengal precis nedanför oss, drog av den och gick. En av gubbarna uppskattade inte tillaget och det svingades en och annan smäll. Sen brann det bra på träläktaren en liten stund.
VSK öppnade sista 45 och Freddie kunde tidigt nicka in Baggesens inspel.
Kontakt.
Och lite hopp.
Tyvärr gjorde Sirius 4-1 bara nio minuter senare och sista halvtimmen blev mer eller mindre död.

Den här gången slapp vi knalla runt halva Uppsala när vi skulle till bilen. Men det är klart. Med halva Mellansveriges poliskår på plats vore det väl fan om det skulle hända nåt.
Sen var det bara en knapp timme hem.