Arena: Emirates Stadium
Match: Champions League
Publik: 58 249
Målen:
Matchens lirare: Martín Zubimendi, Arsenal

Det blev bättre.
Men lyfte sannerligen inte.
Tack och lov gick vi vidare i Champions League.

Den där pinten med åttaprocentig IPA kändes dagen efter. Så illa är det nu för tiden. Lika bedrövligt att man ska behöva tvätta både jeans och dojor för att inte se ut som ett lertroll.
Det kostar att ligga på topp, tydligen.
Morgonen blev lite som vanlig i övrigt nere på sydkusten. Frulle på Greggs, lite småjobb, dusch och sedan en stärkande promenad ner till Portsmouth Harbour där Frank så småningom kom med båten på Isle of Wight och vi kunde dra igång resan upp till London.
Han skulle till Devon efter matchen och skulle inte dricka. Därför blev det inget Covent Garden och det gjorde mig inte supermycket för jag behövde ändå åka till Walthamstow och checka in och lämna väskan.
Dessutom fick brors för sig att köra en spontanare så han var på ingång.

Det blev en ytterst stillsam resa till Waterloo. Sen vidare via Warren Street och ut till mindre glamourösa Walthamstow. Rum på åttonde våningen och lite käk innan jag med fulladdad lur tog tuben tillbaka till Finsbury Park och mötte upp med Teo som kom från Reus.
Traditionsenligt knallade vi ner till Woodbine och avnjöt ett par brygder innan vi knallade ner till Emiraten.
Arsenal vann det första mötet med 1-0 behövde inte förta sig för att inte riskera något i returen.

Det var hygglig stämning inledningsvis och The Gunners öppnade piggt, sen dog det mesta. Sporting inte bra nog för att hota nämnvärt och Arsenal inte sugna på att anfalla ihjäl sig gjorde att matchen blev rätt så avslagen.
Ju längre matchen led desto uddlösare blev portugiserna, som sista 20 knappt var över halva plan.
På stopptid fick dom dock ett läge efter att Arsenal bjussat på ett inkast. En tåpaj såg ut att vara nära David Rayas stople, men försöket gick utanför.
Gunners insats var klart bättre än mot Bournemouth och när domaren blåste av den mållösa matchen var det inte mycket att orda om.
Arsenal var i semi.
Som väntat.

Vi tackade för oss, gick upp och hämtade Teos väska på Woodbine innan vi gick vidare till Finsbury Park för tubresa sista biten till hotellet.
Självfallet med en stärkande påse från Världshuset.
Brorsan sänkte sin meny innan jag knappt öppnat påsen.
Sen somnade vi skönt.

Torsdag betydde hemresa. Jag utnyttjade tiden på Travelodge till max. Inte en minut innan tolv var jag ute ur rummet. Sen blev det en tur till The Armoury där ingen av oss köpte ett skvatt. Ingen av oss kom heller med på SKY:s sändning. Teo hade ett tidigare flyg och avvek vid Finsbury Park dit vi knallat tillbaka. Jag orkade inte mecka mer så jag körde morsanupplägget och åkte till Gatwick så tidigt att jag knappt vågar berätta det.
Kärran till Arlanda lyfte före kick off, jag somnade och sen körde piloten in en halvtimme och vi kunde landa i lugn och ro på Arlanda en bra stund innan utsatt tid. Det gjorde att jag kunde ta ett tidigare tåg in till stan, men klockan var ändå mycket när jag efter ett tunnelbanebyte i SKärmarbrink rullade in hemma i Blåsut.
En kanonvecka var över.
Synd bara på fotbollen …