Arena: Cams Alders Football Stadium
Match: Isthmian League South Central Division
Publik: 153
Målen: 1-0 (31) Asad Junior Ssemwogerere, 2-0 (36) Matty Pates, 2-1 (47) Conor Lynch (straff), 2-2 (70) Conor Lynch, 3-2 (72) Elliot Chaffey
Matchens lirare: Asad Junior Ssemwogerere, FTFC
Lower league-fotboll och pubturné med tåg.
Svårslagen kombo.
Weltklasse helt enkelt.
När jag vaknade på måndag morgon i Portsmouth öste regnet ner. Min plan den här fria dagen var en rejäl promenad i stan, men det fick vänta en stund till vädret bättrat på sig, vilket skedde efter lunch.
Då satte jag sikte på Fratton Park, där jag skulle ta ett par bilder, oklart till vad, och kolla den där trånga passagen som leder fram till en av arenans mest klassiska entréer. Mitt andra mål var outleten i Gunwharf Quays – mer eller mindre på andra sidan stan.
Nu gassade solen ordentligt och dryga timmen eller så senare när jag checkade in fick jag öppna med en halvliter vatten och vila för att inte vara helt dyngsvettig när jag skulle shoppa ett par tröjor jag absolut inte behövde.
Lurade på en promenadöl på hemvägen på Ship Anson, men kände mig halvmör efter knappa 15 kilometer på Portsmouths gator så jag gick hem, duschade, fixade käk och kollade hockey på min VPN-pimpade padda istället.
Det var inte så dumt det heller.
På kvällen skickade Frank resrutten och deltagarlisten till tisdagens övningar. Det var minutiöst – och mycket lovande.
Efter ännu en meal deal på Greggs till frulle var jag strax efter 13 redo att åka ner och hämta en försändelse matchprogram som kan beställt till Isle of Wight.
Sen var vi på rull på riktigt.
Tåget lämnade Portsmouth & Southsea punktligt 13.46 och trekvart senare var jag, Frank och Bob framme i Woolston där pubturnén skulle börja.
Finnbar, som åkt direkt från Cowes, var redan på plats på Olaf’s Tun Craft Ale House. Norska grejer alltså i Southamptons utkanter.
De bjussade dock på utsökt IPA och detta kryddades med sköna stories och mycket skratt.
Precis som det ska vara.
Det var så gott och gick så snabbt att vi hann med en bonusrunda här innan vi knallade uppför backen på påbörjade resan tillbaka.
15.42 väntade en elva minuters resa till Bursledon – ett par stationer bort. Ett fiskesamhälle där vi tog sikte på The Jolly Sailor ett par minuter bort. Det var branta backar, både upp och ner, sen dök nästa pärla upp. Började ute, men efter en stund började det droppa och då gick vi in. Ny fin IPA i underbar miljö.
Men de 60 minuterna vi hade till förfogande vid River Hamble gick undan illa kvickt och fem i fem satt vi på tåget mot Swanwick – fyra minuter bort.
Här var det längst att gå. Mycket uppför också innan vi kom till The Gate, mittemot St Margaret Mary RC Church.
Konstig lokal, men ett mycket fint sortiment av lokala microbrygder.
Mumma, deluxe.
Minus dock för stanken från muggen så vi bytte borde och satte oss bredvid damligan från PRO som satt och eftermiddagslirade nån form av spel samtidigt som dom smuttade på det finfina sortimentet.
Det blev lite brådis nerför backen tillbaka till stationen för att vi skulle hinna med tåget igen knappa timmen senare. Ogästvänlig tågpersonal drog, när vi kom fram, igen dörren i ansiktet på oss när Finnbar redan gått ombord. Vi andra fick snällt vänta ett par minuter på nästa avgång.
I Fareham, tio minuter senare, var vi samlade igen och kunde gå till turnéns sista stopp – The West Street Alehouse.
Ett nytt kanonhak där jag gav mig på en pint åttaprocentare.
Den högg kan jag meddela.
Och kändes i benen en stund senare när vi skulle knalla bort till Cam Alders Football Stadium. När vi nästan var fram skulle vi gena över en gräsmatta. Det hade börja bli mörkt och ingen av oss tänkte på att i England mer eller mindre hade regnat sen innan jul.
Ni kan ju själva tänka er hur vi såg ut när vi tog de sista stegen mot entrén. Underkroppen var likvärdig med nån som åkte Novemberkåsan.
Mina fina vita Nikeskor var liksom inte vita längre …
Fareham Town tog £10 i entré. Trots att laget sedan ett tag redan är klart för spel i en lägre division var det anständigt med folk på plats den här lugubra tisdagskvällen.
Arenan, Cams Alders Football Stadium, är välvårdad och har en väldigt fin läktare på ena kortsidan.
Bredvid där en kiosk med utsökta cheeseburgare.
Det var där vi startade.
Skulle ranka den här pucken topp tre av alla jag någonsin käkat i England. Man ville inte att den skulle ta slut. Så bra var den.
I och regnet så satte vi oss på läktaren, som lite konstigt, stod en liten bit från planen. Jag lämnade efter en stund för ett fotovarv. Hemmalaget var trots redan klar degradering på hugget och ledde med 2-0 i vilan när vi knallade ner för en must i klubbhuset. Där kom en Arsenalkille fram och kände igen Finnbar och genom honom fick vi värdefull info om det unga laget som förra säsongen tog klivet upp. Han var övertygad om att det skulle bli uppflyttning igen nästa om bara de flesta var kvar.
Medan vi drack upp det sista passade Hartley Wintney, som är en liten by mellan Farnborough och Basingstole, på att reducera på straff direkt i andra. Vi stod och kollade på terrassen och fick där även se gästerna kvittera efter 70 minuter. Hemmalaget skulle omgående svara upp med att göra 3-2 vilket sedan rättvist stod sig matchen ut.
Vi drog en minut före visslan för att vi skulle hinna småjogga ner till tåget så att Frank och Bob skulle hinna Katten över ön.
Jag tackade för mig inne i Portsmouth där tåget nu var fyllt med Pompeyfans som kom från Fratton Park där det blev en viktig seger mot Ipswich Town.
Kvällen rundades av med en påse från Världshuset.
Sen somnade man gott efter en riktig kanondag.