Arena: Guldfågeln Arena
Match: Allsvenskan
Publik: 6 789
Målen: 0-1 (11) Zakarias Råvik (självmål)
Matchens lirare: Frederic Nsabiyumva, VSK
Under öppningen av förra sejouren i allsvenskan var det skönfotboll, xG-kross och inga poäng.
Nu var det tvärtom.
Tusen tack för det.
Allsvensk premiär stod på menyn den här påskadagen. Efter de senaste årens partyresor fick den bli en dagstur den här gången på grund av kalas och uteblivna Portugaläventyr.
Syrran ville också hänga på så strax efter åtta var vi på rull från Västerås.
Snudd på minusgrader när vi susade 56:an söderöver. Mycket ny väg ner till Katrineholm, sen Norrköping och riktigt tråkiga E22:an ”sista” biten.
Efter ett par stopp kunde vi parkera på Gasten i perfekt tid innan kick off.
Blåsigt och soligt när vi knallade den korta biten bort till arenan. Mycket VSK-are på plats. Men så klart så skulle ju vakterna leta igenom varenda person i klass med säkerhetskontrollen så det tog en stund att komma in.
Nu hann vi tack och lov till kick off.
Men det var inte supermycket marginal trots att vi var på plats i god tid.
Förbättringspotentialen enorm.
Nästan 700 VSK-are fanns på plats på kortsidan. En gigantisk flagga rullades ner från över – sen var den allsvenska säsongen igång.
Gräsmattan såg först ut att vara i hyggligt skick, men efter en stund märktes tydligt att den drog ner kvaliteten på spelet rätt rejält.
Det var många som pustade ut när Herman ”sänkte” en Kalmarspelare tidigt i matchen som var på väg igenom och han bara fick gult kort. När jag kollade repriser när vi kom hem kan man nog ställa frågan om det skulle ha varit frispark ens, för mittbacken var rätt tydligt på bollen först.
Sen kom 0-1.
Ett förlösande sköt mål när Baggesen skickade in ett hårt inspel i hemmaboxen och två Kalmarspelare var bussiga nog att kicka in den i eget mål.
Det här skulle bli ett krig. Kamp utan skönspel och VSK gjorde det bra. Visst hade Kalmar mer boll, men chanserna Grönvitt släppte till var lätträknade.
Vi bytte sida i värmen i paus och stod med ”alla” andra i andra.
Det köptes öl till höger och vänster även fast knappt ingen ville ha, det skojades och sjöngs.
En trevlig eftermiddag i Småland helt enkelt.
Ju längre matchen led desto mer spel var det runt Franz Jäger i VSK-kassen. Han och försvaret var dock kassaskåpssäkra och strax före fyra bröt det stora segerjubelt ut. Fult och poänggivande är det nya. Bort med skönspel och förluster.
Vi tackade för oss, folk sjöng till och med att jag skulle åka hem. Det var kul. Och efter två timmar på en betongläktare var det nu skönt att sätta sig i bilen och påbörja den dryga hemresan.
Pallade inte köra E22:an igen så det fick bli Smålands inland med Målilla och Hultsfred och en jävla massa nerblåsta träd.
Tack och lov klarade vi oss bra.
Stannade för sötinköp i Kisa när det började rycka i ögonlocken och i Norrköping var det dags för käk.
Fick knappt upp dörrn i orkanen på parkeringen i Ingelsta. Hamburgaren satt där den skulle och gav energi till sista biten upp till Västerås där man stupade i säng efter en lång dag.