Arena: BayArena
Match: Champions League
Publik: 30 210
Målen: 1-0 (48) Robert Andrich, 1-1 (89) Kai Havertz (straff)
Matchens lirare: Noni Madueke

Vi skulle möta våren och värmen i Tyskland.
Det blev något helt annat.
Mest regn, en slätstruken match och en rejäl förkylning på hemvägen.

Klockan ringde ilsket så där okristligt tidigt som den bara gör när man ska ut och resa.
Arsenal hade lottats mot Bayer Leverkusen i Champions League. Ny arena och ett par dagar i Tyskland lockade. Men flygpriserna var inte billiga och utbudet av flighter magert. Det fick bli Eurowings från Arlanda på tisdag morgon. Jag hade redan somnat skönt på expressen ut när jag tog en timme till på den drygt 100 minuter långa flygningen till Düsseldorf.
Strax efter elva var vi framme.
Och det var dags att ge sig på Nordrhein-Westfalen på riktigt.

Brorsan hade dygnat och tagit en ännu tidigare flight från Barcelona och var redan på plats. När jag efter en kortare tur med S-bahn klev av på hauptbahnhof mötte han upp och vi kunde ge oss ut i Düsseldorf där vi skulle ha vår bas de kommande två dygnen.
Det blev en promenad bort till Altstadt där vi slog oss ner på Uerige.
Till en början var det tillfredsställande väder nog att sitta ute, nog för att Teo klagade och saknade den spanska värmen, men för mig funkade det alldeles utmärkt.
Efter ett par rundor med finfin Altbier och surr med en av dom kepigaste tyskar jag stött på kom engelsmännen. Det hade varit en hård kväll för Stubbs, Finnbar, Steve, Chris och Bob.
Men efter en runda hade de mjuknat upp.
Det blev ett par fina timmar här med gott surr och utsökt dryck innan vi gick vidare till ett ställe med teve, för det var tydligen hästtävlingar i Cheltenham som skulle följas.
Brorsan vek av och gick hem och tog igen några timmar. Vi andra testade först lyckan på The Old Irish Bar, men där var det inget hästnapp så det fick bli Hexe Bolker4 på en av bargatorna.
Där hetsades det på allehanda kusar. Oklart om nån vann. Det var okristligt långa lopp och efter en stund kände jag också för lite luft och en sträckare innan kvällens bravader skulle igång så jag knallade också ner till hotellet.

Brorsan sov som en stock på Wyndham Garden där vi hade ett helt okej rum för en löjlig peng.
Det blev en timme för mig också innan vi väntade in Pierre och gav oss ut på nytt. Många Arsenalfans bodde i Köln, men några var i Düsseldorf. Det skulle dock bli en lugn kväll för den tidiga uppstigningen hade tagit ut sin rätt. Vi knallade dock tillbaka upp till Bolkerstrasse där det blev schnitzel på högst ocharmiga Manhattan. Men de hade öppet och skalade fram maten snabbt så det var inte mycket att gnälla på, även om både Teo och Pierre var skeptiska.
Nya tyska bekantskaper vid bordet bredvid var lika knepiga som dom förra och det var ytterst skönt att dom lämnade kort efter att vi kom.
Pierre ville få med oss på irländsk pub sen, men både jag och Teo var klara för dagen. Det fick blev en promenad tillbaka till hotellet och behövlig ihållande sömn.

Det surrades först om att biljettuthämtningen på matchdagen skulle vara i Köln, men när infon kom så blev det Leverkusen.
Tack och lov.
Det var lugubert väder och regn när vi gav oss ut efter en macka på Back Café på gatan bredvid. Brorsan skulle prompt bort och upp i tv-tornet – Rhine Tower. Det var bara att lyda order och haka på. Efter en halvtimmes promenad var vi framme. Mer eller mindre dygnsura. Teo degade in oss och sen fick vi skjuts upp 167,5 meter. Galet högt och det var bara att hålla sig så långt från fönstren som möjligt. Men fin utsikt var det i alla fall.
När vi hade torkat upp lite grann var det dags att knalla till stationen och på köpet bli dyngsura igen.

Lite småcirkus på Hauptbahnhof när det var klen info när de snabba tågen gick så det fick bli S-bahn dryga halvtimmen ner till Leverkusen – som kanske är det tristaste ställe jag någonsin sett Champions League-fotboll.
Klart värre än Gelsenkrischen, Marseille och Turin – fast på ett helt annat sätt. Biljettuthämtningen var på Forum i anslutning till Leverkusen Mitte. Där sprang en total galning runt och bara skrek. Det bor drygt 150 000 personer i stan som har ett centrum som känns som Fagersta.
Men det fanns en liten på pub på andra sidan köpcentrumet och där lyckades vi sno åt oss två stolar utan bord vilket fick anses som lyx den här eftermiddagen.
Fem pissetassar för en öl, men här var det cash som gällde och efter en stund blev det problem och nu fick Teo rycka ut. Jag hade räddat situationen dagen före.

Med kick off redan 18.45 lämnade vi strax efter 17.00 och knallade genom parken och bort till BayArena i hopp om en Currywurst i en sån där vagn.
Det sket sig totalt.
Det fanns ingen försäljning knappt alls.
Men inne på arenan var det full service och Teo kunde plocka in två portioner.
Lyckan var total.
Han var mer dämpad.

Mycket kända ansikten på plats och en hel del surr och skratt innan vi knallade upp och började sjunga.
Men matchen var klen.
Det hände inte mycket.
Gabriel Martinelli bombade ett bra skott i ribban i första, där skulle det ha varit 0-1, men så blev det inte.
Istället mållöst i vilan när vi fick lite rast. Tyskarna var välorganiserade och gick på attack direkt i andra. Det resulterade i att David Raya fick göra en bra räddning innan 1-0 kom en hörna.
Arsenal fick ingen fart alls på anfallsspelet innan Noni Madueke kom in istället för Bukayo Saka.
Han fixade en straff som förre Leverkusenspelaren Kai Havertz förvaltade någon minut före slutet och sett till prestationen så kändes resultat bra när vi utan att bli kvarhållna knallade tillbaka till tåget.

Vi hade tur för det kom ett snabbtåg tämligen direkt och 20 minuter senare var vi tillbaka i civilisationen Düsseldorf.
Stubbs å grabbarna skulle på bistropub, men vi knallade in på Poldis kebabhak och tog med oss varsitt tråg hem. Svindyrt, men väldigt gott.
Brorsan hade ny tidig flight på torsdan så det blev inte mycket mer.
Jag vaknade till 06 när han drog iväg, sen tackade jag för mig och checkade ut från rummet med världens minsta badrum med världens största handfat minuten efter tolv.
Mellan dom här klockslaget gick krislarmet och det var en jävla cirkus.
Är det inte det ena så är det det andra, men som tur var var det bara på test.

Gjorde sedan sällskap med Steve och Chris från lobbyn bort till Back café som fick förtroendet igen.
Ingen hade någon lust med mer Düsseldorf så istället för ett nytt varv på stan tog vi S-bahn ut till flygplatsen okristligt tidigt.
Våra flighter gick samtidigt och på min blev det drama när nästa tysk hade glömt å vrida om korken på sin vattenflaska och det börja droppa från förvaringsutrymmet ovanför två rader fram.
Stor humor.

Jag kvartade in en stund och strax efter 19 tog vi mark på Arlanda. När jag hade masat mig till T-centralen började jag känna mig risig. Tog mig dock i kragen när jag kom hem och åkte till Maxi och handlade, men sen var det game over. Helgen spenderades med dubbla täcken i sängen med brutal hosta och feber.
Tack Tyskland för det också!