Arena: Fortuna Arena
Match: Champions League
Publik: 19 222
Målen: 0-1 (36) Bukayo Saka (straff), 0-2 (46) Mikel Merino, 0-3 (68) Mikel Merino
Matchens lirare: Mikel Merino

Prag fick en ny chans.
Och tog den.
3-0 mot Slavia gjorde inte resan till Tjeckien sämre heller.

Efter tio dagar i England och en 100-milskörning till Falkenberg var det dags att … dra på resa igen.
Den här måndan startade för omväxlings skull i Västerås. Men klockan ringde tidigt, som alltid när man ska flyga.
Hade bokat in mig på 9.50-kärran med Norwegian. Körde över Sigtuna och till långtidsparkeringen. Det kostar snart mer att göra allt runt omkring än själva flygresan. Sen buss in.
Avstigning vid terminal fem är inte å tänka på. Världens längsta renovering håller i sig. Då får man snällt knalla från fyran och bort. Segt i säkerhetskontrollen och jag blev inkallad. Han skulle kolla min dator. Otroligt oklart varför.
Sen gick jag bort och degade vid gaten innan Pierre kom farande lagom till vi skulle åka.

Jag hade en trea för två där bak och Prag ligger på mer behagligt avstånd. 90 minuter senare tog vi mark och då hände det som inte fick hända.
Pierre drog igång en applåd för landningen från rad två och jag fick plocka fram skämskudden.
Hade spanat in nåt tjeckisk resekonto på Youtube som rekommenderade buss och sen tuben in till stan.
Aj, aj, kapten.
Strax efter 12 hade vi klarade av den första lilla resan och hoppade av bussen och på tunnelbanan vid Praha-Veleslavin.

Vi hade lite problem att få fram vilket håll vi skulle åka till och sen senare var vi skulle av men en snubbe i Nasa-jacka med flickvän var till stor hjälp och efter att vi en stund senare åk Östeuropas äckligaste hiss var vi inne i stan.
Solen sken och det var behagligt i luften när vi gjorde oss bekanta med paradgatorna runt Mustek.
När vi hade plåtat allehanda fina byggnader och knallat en bit kände vi båda för lunch innan vi checkade in.
Brorsan skulle inte komma förrän ett par timmar senare så det var ingen stress.
Vi valde Plzenka på Truhlarska.

Här var det lugnt och skönt. En snubbe i Bayern München-tröja ville gärna kränga Pilsner Urquell för knappa 30 spänn och schnitzel med finesser. Kort fick vi inte betala med. Med de hade en bankomat fem meter till höger, som han sa, och pengar gjorde entré igen 2025.
Efter en stund ville Pierre gå, men jag jävlades och beställde in en runda till. Han tvingades låtsasjobba lite mer innan vi rundade av och gick till hotellen.

Han bodde på andra sidan gatan. Jag och Teo på utsökta Harmony Hotel. Årets hotell 2025. Utan konkurrens. Dubbelrum för 1300 pissetassar för två nätter och frulle för en krona.
Jag lyxade till med att köpa med ett surdegswienerbröd från kondiset inne på hotellet. Det var inte heller å leka med.
Nu kunde man sträcka ut och fixa lite innan Teo dundrade in från Tarragona.
Eller först fick jag kila över till en galleria och köpa en laddsladd – för den hade jag opraktiskt lämnat kvar i Västerås.

Senare på kvällen knallade vi bort till gamla stan där Pierre redan var och sen tog vi en oerhört turistig middag på U Vejvodu.
Ölen var dock billigare här än hos tysken.
Maten väldigt tjeckisk.
Kött och massor med sås. På toppen grädde och sylt. Sen sånt där blött bröd som man skulle doppa med. Gott var det hur som haver.

Efter den väldigt tjeckiska middan knallade vi upp till The Londoner, vad annars, där Frank och massa andra engelska polare hängde och kollade fotboll. Sunderland v Everton på teven.
Efter en runda när matchen var slut kände vi dock för att runda av. En lång dag var klar – liksom. Dessutom hade vi halvtimmes promenad till hotellet.
Det var så oerhört fint å slå av systemet.
Tyvärr skulle det bli en natt med många uppvakningar. Jag hade fönstret öppet och de där jävla trådbussarna lät som fan hela natten.
Dessutom skulle det hostas.
Mindre fint.

Som alltid är det fint att få slippa gå upp gristidigt dag två. Nu hade ju natten halvt blivit ruinerad av oväsendet utanför och hostningar.
Men kvart i tio var vi nere för att avnjuta en bättre tjeckisk frukost. Snudd på årets frukost. Synd bara att mjölken va pissljummen, annars var det andra tipp topp.
Det blev lite jobb på förmiddan innan vi gjorde oss klara för att ge oss ut. Arsenal hade kallat till obligatorisk upphämtning av utskrivna mejl till biljetter på andra sidan innerstan, men rappa som vi var knallade vi dit.
Vädret var fortsatt fint och stan har ju mycket att skåda.

Helt odramatiskt fick vi ut våra kuvert mot uppvisande av pass och kunde fortsätta promenaden när mot Vltava eller Moldau som den kallas på tyska.
Floden alltså.
Brorsan hade plötsligt kommit på att han skulle in nåt telefonmöte så han var efter en stund, när vi hade plåtat alla bror som fanns i hopp om att någon skulle vara Karlsbron, tvungen att kalla in en Uber för vidare färd till hotellet.
Jag meddelade snabbt att jag skulle sätta mig på en uteservering i Gamla stan.
Men det skulle jag inte alls.
För utanför Prague Beer Museum kom Finnbar älgande på trottoaren och tyckte jag skulle komma in.
Aj, aj, kapten.

De hade skippat att åka med till U19-matchen och satt här och drack fin tjeckisk öl istället. Det skulle jag också göra de närmsta timmarna.
Kall, skummande IPA av bättre sort för en anständig penning.
Det var grejer det.
Så småningom kom även både brorsan och Pierre och anslöt.
Men eftersom det var kick off redan 18.45 blev det ingen discodans direkt. Strax efter halv sex var på språng mot en Uber som Finnbar beställt. Pragtrafiken var stundtals massiv och det var så tråkigt i baksätet att jag lyckades somna under den dryga halvtimme vi hade att beta av ut till Fortuna Arena.

Mycket folk i omlopp och jag hade inte kollat upp var bortasektionen var så jag och Teo fick fel och hamnade bakom Slaviaklacken.
Här fanns det förutsättningar utanför ska ni veta.
Öl, snurrande marinerade djur och allsköns godsaker.
Det var nästan så att vi ångrade att vi inte hade åkt ut tidigare när vi vände tillbaka och knallade mot rätt entré.
På vägen kunde jag inte motstå att plocka in två korvar som var fullständig världsklass.
Sen gick vi in.

Brorsan fick nån form av specialbehandling för det dröjde en stund innan han blev insläppt.
Men sen så.
Fem minuter före kick off checkade vi in bland många bekanta ansikten i ena hörnet.
Arsenal hade tre raka segrar i Champions League och var nu på rakt efter en ny trea på tjeckisk mark.
Det skulle inte bli några större problem skulle det visa sig. Vi knallade upp en bit och ställde oss bakom Ashburton Army.
Bra stämning bland de dryga tusentalet engelsmän.

Långt där borta fick Arsenal straff efter dryga halvtimmen. Vi såg inte ett smack. Men Bukayo Saka var säker.
0-1.
Efter mer hälsande och snack i paus satte Mikel Merino 0-2 direkt i andra. Vi sjöng mest den nya Hincapieramsan som satte sig som värsta hiten på skallen.
Merino gjorde sen 0-3 och matchen var stendöd sista 20 när hemmafansen i kylan tog av sig i bar överkropp.
Jag trodde man gjorde det när man firade, men det tydligen annorlunda i Tjeckien.

Det var så lugnt att vi slapp bli instängda efter matchen. Istället blev vi inbjudna till en strippklubb av en snubbe med flyers utanför.
Det svänger ju katten.
Bakom läktaren fanns en station – den tog vi sikte på. Tyvärr missade vi ett tåg med tio sekunder och fick därför vänta en stund på nästa tåg. Det var då vi fick ”I fucking hate British pigs” mot oss. Två gånger. Sen blev gubben jättetrevlig och ville gärna snacka fotboll.
Konstigt sätt att inleda en konversatión …

Resan in till centralen tog nio minuter. Nu hade ändå klockan tickat iväg en del och vi kände inte för mer pub utan för käk. Det skulle bli ett jäkla drama. Målet var Donken och det var lättare sagt än gjort. Första, nära hotellet, var stängt, trots att de skulle ha öppet till 24. Det andra, inne i köpcentrum, hade också klappat ihop för kvällen.
Men efter en jäkla rundtur i city lyckades vi hitta ett tredje som var öppet.
Skam den som ger sig.
När vi kom till hotellet var det första jag gjorde att stänga fönstret innan vi avnjöt den dyra måltiden.

Vi hade en lunchflight hem dagen efter så det var verkligen ingen stress. Det fanns plats för en ny superv frulle innan vi tackade Harmony Hotel för den fantastiska vistelsen och knallade över gatan för att möta Pierre och ta en Uber ut till flygplatsen.
Det gick snabbt ut och genom säkerhetskontrollen, men det skulle skrivas ut papperslappar med boardingkort till en viss samling. Sen skulle grabbarna sätta sig i barnavdelningen på Spartas shop på flygplatsen och ”jobba”.
Ur led är tiden.

12.45 lyfte vi och knappa 90 minuter senare tog och Pierre mark på Arlanda. Inga applåder den här gången. Tack och lov.
Brorsan åkte hem en stund senare till Spanien.
Nu skulle bara alla dryga grejer klaras av, knalla till fyran och vänta på bussen till parkeringen. Sen körde jag hem Pierre och satt i köer genom stan innan jag äntligen var hemma efter dryga två veckor på vift.
Oerhört skönt!