Arena: Vänersvallen Nord
Match: Division 2 norra Götaland
Publik: 2
Målen: 0-1 (23) Haidar Omar, 1-1 (34) Filip Nilsson, 2-1 (39) Gabriel Strömberg
Matchens lirare: Besarion Kodalaev, VIF

Vänersborg var tvingat att vinna för att inte bli indraget i en riktigt läskig bottenstrid.
Det gjorde man.
Fast det satt hårt åt.

Vi hade en timme mellan matcherna och det var inte mer än fyra mil att köra. Då kunde vi kosta på oss lyxen att stanna efter vägen och köpa en platta ägg. Sen kunde vi lätt och ledigt puttra via Grästorp och Vargön in till Vänersborg där vi skulle se ett av stans två division 2-lag, VIF, mot Herrestads AIF.
Vänersvallen Nord ligger vid bandyhallen.
Den invigdes redan 1926 – men är renoverad 2008.
Det är konstgräs.
Och inte speciellt charmigt alls.

100 pickadoller skulle dom ha i inträde också. Väl mastigt i division 2. Farsan kom in billigare tack vare hög ålder. En av få positiva grejer med att bli gammal.
Fick dessutom det trista beskedet att matchprogrammen var slut när vi swishade in oss.
Inte okej.
Tack och lov låg ett och skramlade inne i cafeterian där vi passerade på vägen till andra sidan.
Det var också dags för lite mer käk.
Burgare för 50 spänn erbjöds. Beställde två och två mer av killen vid grillen. Det hände ingenting och de kommande fem sekunder blev ytterst pinsamma innan vi fattade att han var döv.
Maten var dock rätt så god, ska föras till protokollet.

Vi ställde oss på skuggsidan i första. Mest för att kunna ta lite bilder. Det var ett par hundra på plats. Ett helt gäng från topplaget Herrestad, som lokalt uttals Häschsta. De ligger precis efter topplagen FBK och Motala AIF och fick logiskt jubla först, även fast hemmalaget hade en i ribban innan dess.
Sen kom 0-1 på en kort frispark som Haidar Omar satte i nät.

Vänersborg låg skrynkligt till i botten av division 2 norra Götaland och behövde verkligen vinna för slippa bli indraget i nåt drama i den sista omgången.
Det märktes.
Och motivation slår ju klass – som det heter.
Inte konstigt att 0-1 blev 2-1 på fem minuter innan vilan. Sista målet var en riktig bjudning av gästernas keeper Eskil Persson.

Solen sänkte sig så sakteliga när vi i vilan knallade ett varv för att få upp lite värme. Tempen var nog nere på ensiffrigt nu och det var lite småkyligt i shorts. Det ska sägas.
Fick bli solsidan i andra. På läktaren.
Där backade hemmalaget hem med allt dom hade. Herrestad dominerade, men skapade inte alls så mycket chanser som spelövertaget.
Några bra räddningar gjorde dock VIF-keepern Besarion Kodalaev. Och trots mer eller mindre belägring av hemmaboxen och sex minuters stopptid så kom aldrig någon kvittering.
Det blev 2-1 och VIF:s kontrakt därmed mer eller mindre klart.

Vi tackade för oss och knallade halvt köldskadade bort till bilen och drog på högsta värme.
Eftersom Dalbobron var avstängd fick vi åka söderut för att komma norrut på 45:an, som återigen, helt obegripligt blivit Europaväg.
Nån borde avgå flera gånger.
Det blev mörkt efter en stund. Vi stannade och rastade i Åmål. Wasamacka i skuffen. Mellan Karlstad och Molkom hade nån krockat med en älg och var lite halvdrama med släpade djur på asfalten och poliser, men vi kom hem i lugn och ro och kunde värma upp oss ännu mer.
Skönt efter en kanondag.