Arena: Haugesund Stadion
Match: Eliteserien
Publik: 3 060
Målen: 0-1 (23) Gard Simenstad, 0-2 (28) Kristian Lien, 0-3 (56) Moses Mawa
Matchens lirare: Alwande Roaldsøy, Hamkam

Måsarna garvade fritt åt Haugesund.
Hemmafansen krävde folks avgång.
Allt var inte frid och fröjd den här lördagen.

Årets sommarresa till Norge kickade igång efter lunch på torsdan. Då var vi redo i värmen i Sutterhöjden och styrde Audin västerut.
Det var flera dagar kvar till det första groundhoppingmålet – som var Haugesund. Men det fanns mycket godsaker på vägen.
Vi hade planer att knalla in på Gammelvala i Brunskog. Nu skulle dom ha 120 spänn i entré så därför blev det bara en sväng på parkeringen där farsan kunde plocka två nya bilnummer. Resan gick sedan vidare via Edane, där vi kollade in gamla Edevi IP, innan vi for ner till Arvika.
Med en temp på nästan 30 grader lockade bad.
Tyvärr hittade vi inga bra alternativ för att kasta oss i innan vi körde över gränsen och in i Norge.

Lite bättre vägar, annars finns inte mycket matnyttigt att berätta om. Dieseln var klart dyrare. Vi tog småvägarna från Kongsvinger ner till Sundby. Sen E16 igen där aggressiva baggar skulle köra om överallt. Klockan hade tickat på rätt bra och när vi kom fram till Jessheim, där vi skulle slagga första natten, hade det blev sen kväll. Vi gjorde en ny attack mot ett bad, men nere vid Nordbytjernet var det alldeles för mycket folk för att orka böka för ett dopp.
Det blev incheckning på Quality Hotell istället en bit bort.
Jag hade lobbat igenom en natt där så vi kunde ha mer tid på fredagen. Vi rundade av kvällen med pizza och öl till hutlösa priser. Farsan fick frågan om vi ville ha kylling eller bacon på den vegetariska pizzan. Han tackade ja. På kvittot sen noterades att de tog 45:- för lite suggarsel på degen. Norge …
I hopp om att få se några flygplan satt vi ute efter maten, men ett stort plank gjorde att vi inte såg en enda kärra.
Norge …

Utvilade och laddade slog vi igång systemen på fredag morgon och tog hissen ner för lite fin frukost.
Sen fick vi pynta 175 NOK för parkeringen innan vi var fria att åka ut i den norska myllan.
Vi tog oss runt Gardermoen och sedan E16 till Hønefoss där vi genade genom stan och vidare ut på sjuan.
Några rejäla bompengar skulle passeras innan vi kom upp till Nesbyen.
Där skulle det stannas.
Det lilla stället har det norska rekordet i värme.
35,8 grader.
Den här dagen erbjöds vi bara knappa 30. Men de hade en fin station där farsan skulle kolla tåg. Nu lyckades han missa ett fint godståg när han var på muggen. Klockan hade tickat fram till lunchläge och den intogs på ett kafé inne i byen.
Kaffe och en mycket kompetent macka till priser man lätt kan få hjärtinfarkt av.

Nu kom farsan på den briljanta idéen att skippa att åka upp till Gol utan istället gena över fjället till Geilo.
Det var en fin tur med bra vidder.
Och klart mindre trafik.
Dock ändå hetsigt när ingen verkar vilja njuta av naturen, rallykörning är det som gäller.
Innan vi skulle ner till Geilo borde jag ha badat.
Det var 27 grader och det fanns en brygga där vid skidbackarna, men det blev inte av. Jag hade nån fånig tro på att jag skulle göra det över tusen meters höjd. Det var inte att tänka på där sen när tempen hade rasat 10 grader och det blåste som fan.

Inne i skidorten skulle farsan kolla tåg. Men en besviken dam på perrongen meddelade att Bergentåget var försenat så vi fick vända neråt igen utan tåg. Gelio blev Hardangervidda. Nationell turistväg. Massor av bilar. Alla stressade som stockholmare väg hem från jobbet.
Helt obegripligt i den här miljön.
Uppe i Haugastøl blev det ett tågstopp till. Men inga tåg i sikte den här gången heller.
Där viker också järnvägen av och vi körde upp och ut på kalfjället. Det blåste snårigt när vi stannade och tog en Wasamacka. Farsan drog till och med på sig jackan.
Sen bar det utför.
Som fan dessutom.
Vi gjorde ett stopp på Vøringsfossen. Bland det värsta vattenfall jag sett. Uthängande balkonger och sen 400 meter rakt ner. Riktigt läskigt. Farsan vägrade mer eller mindre att gå ut och jag förstår honom. Det var inte kul alls, även om det var mäktigt.
När vi hade fått tillbaka normal puls körde vi runt och kollade vattenfallet från andra sidan. Lika högt och äckligt det.

Den här andra natten hade vi bokat in oss på Vøringfoss Hotell nere i Eidfjord. Otroligt litet ställe längst in i Hardangerfjorden. Turister överallt. Ingen snackade norska.
Vi hade tur som fick en plats på parkeringen när vi kom. Jag hade bokat ett rum med utsikt, men när vi hade burit in väskorna låg ett stort jävla kryssningsfartyg precis utanför och skymde all sikt.
Tack för väldigt lite, med andra ord.
Utbudet för käk var klent och med varmrätter enkom över 400 NOK på hotellet gav vi oss ut på en spaningsrunda. Burgarstället med det otroligt norska namnet Bruger og Brus dissades till förmån för Viks veranda. Där fick vi Ringnes på långburk och okej käk till lite mindre hutlösa priser.
Det hängde regn i luften, men vi klarade oss och kunde sedan ta en promenad upp till fotbollsplanen och ner.
Kvällen avslutades med en bra IPA på hotellet och utsikt från rummet efter att skeppet lämnat kajen och dragit iväg.

Pigga och laddade ställde vi klockan och åkte ner och intog en lysande norsk frukost på lördagen.
Det var också matchdag, äntligen, men vi hade mycket på schemat och fick gå upp före åtta.
Sen lämnade vi Eidfjord för den här gången och körde söderöver. Först kollade vi in den stora Hardangerbrua. Sen handlade med mesta om frukt och trånga vägar. Nere i Lofthus körde vi upp till ett Ciderhus och handlade utsökta flarror. Hade det här varit i Sverige hade vi missat matchen för att vi tvingats sitta på kurs för att få köpa två flaskor cider …

Sista biten ner till Odda bjöd på galna miljöer. Syrran och Rasmus var här och jobbade för massa år sedan så vi körde upp och kollade deras gamla hus när vi ändå var i krokarna. Nere vid Låtefossen var det fullständigt kaos och jag fick plåta forsen från bilen.
En kort bit senare vek vi av och körde mot Haugesund. I den mycket charmiga byn Ølen fick vi bom på lunch. Det fick bli lillølen en bit bort. Snattoil. Farsan var missnöjd.

Nu var det bara ett par mil kvar ner till Haugesund där vi skulle spendera resten av dagen med lite fotboll.
Vi körde direkt och checkade in på Scandic inne i stan, för det fanns det tid för innan kick off som var klockan 16.
Farsan hyllade stans utseende flera gånger. Det var så vackert tyckte han till vi kom upp till arenan.
Den låg inte mer än tio minuters promenad från hotellet och närmiljön var sannerligen inte grann.
Haugesund Stadion – som sponsormässigt heter Haugesund Sparebank Arena – är old school som fan och riktigt schysst. Två stora läktare på långsidorna och mindre på kortsidorna.
Gräsmattan i magiskt skick.
Jag hade köpt plåtar i förväg och de kostade 250 för mig och 130 för PRO-Håkan. Vi hade platser på Umbrotribunen, mitt på.
Vädret var ljummet och fint och på ena kortsidan fanns hundratalet HamKamfans som gjort den rätt så långa resan från Hamar.

Det här var ett bottenmöte. Hemmalaget Haugesund med bara två pinnar. HamKam på kvalplats med 14 pinnar.
Inte konstigt att det bara var drygt 3 000 på plats.
Men trots en ganska stel inledning var det FKH som hade de bästa chanserna.
Madiodio Dia fick ett kanonläge när han nickade på en frispark efter dryga kvarten, men svenske Marcus Sandberg i HamKamkassen gjorde en fin räddning. Hemmalaget hade nåt läge till i början men avsluten var uddlösa och då går det ofta som de går för ett lag i botten av tabellen.
Hamarkameratene satte 0-1 efter 23 minuter. Ett otroligt snyggt mål efter ett kanonanfall. Gard Simenstad nickade i backen och upp i nättaket.
0-2 kom turligt fem minuter senare och det dröjde länge innan VAR godkände målet. På nåt underligt sätt lyckades Kristian Lien bli träffad och bollen gick in i mål.
Allt kändes avgjort och det muttrades rejält på hemmasitt.

Det stod 0-2 i paus när jag tog en tur och plåtade den lite slitna anläggningen. Bara tio minuter in i andra kom 0-3 efter att matchens lirare, Alwande Roaldsøy, lagt en perfekt boll i djupet till Moses Mawa som fri med FKH-keepern inte gjorde något misstag.
0-3 och total game over.
Visst hade Haugesund nån chans, men det var mest taffligt och frustrerande svagt i avsluten. Det var faktiskt närmare 0-4 på slutet, men det blev inga flera mål och vi knallade ut och plåtade lite innan vi gick ner till hotellet och sträckte ut en stund innan kvällsaktiviteterna tog vid.

Jag hade scoutat ett bryggeri en bit bort, men det var tvärstängt när vi kom dit. Istället fick den bli finare middag med kvalitetsöl på terrassen hos Dattera Till Lothe.
Kinn-IPA, burgare och kanonutsikt.
Svårt att ha det bättre.
Men ölen var lite väl dyr – eller vad sägs om 159 NOK.
Sen tog vi en promenad längs kajen och kollade lite båtar innan vi gick hem och stängde en lång dag.