200913 – Upplands-Ekeby IF v Karlholms GoIF 0-2

Arena: Björnvallen
Match: Division 6 östra Uppland
Publik: 40
Målen: 0-1 (3) Jonathan Larsson, 0-2 (70) Självmål
Matchens lirare: Nope

Fem getingar igen.
Matchen var dock två överkryssade.
Men jag är nöjd att det blev nåt för jag var beredd på att göra en ”Uffe Lundell”.

Fredag 27 maj kl 13:00 kommer Väddö turistråd att inviga utmärkningen av 60:e breddgradens början och slut på Väddö. Så gick det att läsa på Uppsalanytt 2016.
4,5 år senare noterade jag överraskande skylten och senare på kvällen den 13 september fick jag reda på att min far också passerat den 60:e breddgraden där här söndan.
Världen är allt bra liten ibland …

Vafan skriver han om det här för, undrar ni säkert fullt rimligt. Jo, för på vägen mellan Väddö och ”the place with no name” där Björnvallen ligger så passerade jag den berömda (tydligen) 60:e breddgraden.
Jag åkte även över Trästabron, igenom både Häverö och Häverödal och en lång jävla raka mitt ute i skogen innan jag svängde höger och in på en ännu mindre väg.
Nu var det nära.
Och rätt som det var dök den magiska skylten upp: Idrottsplats –>.

Nästa skylt var jag tvungen att gå ut och plåta. En gul med texten Björnvallen vid en grusväg där allt annat var grönt. Sen kom en finfin entrékur och en liten väg ner till planen.
Där drabbades jag av 30 sekunders panik.
Mellan huset och skogen skymtade en del av en tom fotbollsplan med ett mål stående mitt på.
Det luktade så mycket inställd match att bajslukten i Skutskär är en barnlek. Jag slet upp telefonen, men hittade ingen negativ info på förbundets hemsida.
När jag sen vevade ner rutan hörde jag ljudet från människor.
Tjihooo.

Efter en 180-graderssväng och en kort till på grusvägen längre in fann jag massor med bilar på parkeringen. Överraskande hade Björnvallen flera fina gräsplaner på rad och längst bort hade Karlholms GoIF tidigt gjort 0-1.
Jag slapp skönt nog göra en Lundell och hävda att ”en inställd match är också en match”.
För här var det match.
Och en del folk trots att föreningen skämmigt nog bett oss hålla oss borta.

Det blev en tur över elstängsel in. Fantastisk miljö. Dock stort minus för den stora reklamväggen bakom ena målet. Inte värdig en anläggning av det här slaget ute i naturen.
Bänkar hade snickrats ihop lite överallt och efter ett varv bänkade jag mig mellan båsen.
Där fick jag se en första halvlek som knappt höll mig vaken.

I paus morsade jag på en hund som var betydligt trevligare än den i Väddö. Han tyckte precis som jag att matchen var så undermålig så han sket i att kolla.
När jag hade gått runt till klubbhussidan hörde jag en bekant röst.
Direktör Skörd satt och raljerade över den klena kvaliteten. Jag harklade mig i döda vinkeln och undrade om han var så mycket bättre själv.
”Verksamhetschefen”, utbrast han glatt.

Roddan och lillebror varade dock inte länge efter att vi blivit ”attackerade” av en katt i början av den andra halvleken. Jag satt dock kvar till slutet. Mest med luren i näven för jag ville se om det fanns möjlighet till en trippel.
Det fanns det.
Så tack och hej Björnvallen för den här gången.
Jag drog …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *