200227 – Arsenal v Olympiakos 1-2

Arena: Emirates Stadium
Match:
Europa League
Publik:  60 242
Målen: 0-1 (53) Pape Abou Cissé, 1-1 (113) Pierre-Emerick Aubameyang, 1-2 (119) Yossef El Arabi
Matchens lirare:
Nej.

Allt var ju så jävla trevligt.
Utom matchen.

Det finns ett tillfälle när man går upp tidigt och det är när man ska ut och flyga. Det här var en sådan dag. Strax 04.00 ringde det i klockorna och det var bara att rassla ihop grejerna och ta bilen ut till Arlanda.
Strax efter 07.00 var vi på väg ut på startbanan och efter ett par podcasts i lurarna tog vi mark på Gatwick.
So far so good.
Grannarna på raden visade sig dessutom vara Arsenal Sweden-medlemmar så lite sällskap fick jag sista biten.

Det snöade på väg ut till Arlanda och när tåget susade norrut och in mot London började det komma vita grejer ner här också. Vad är det frågan om. Det var så tankarna fladdrade i skallen när jag släpade ut min enorma väska på St Pancras och gick över gatan för att försöka checka in på Travelodge.
Klockan var inte ens halv elva, men mot en avgift på tio pund erbjuder de ju tidig incheckning. Kan man locka till sig det redan nu trots att det egentligen var en stund kvar tolv?
Icke.
Jag fick gå och ta en kaffe innan det blev en lunch på Five Guys.
11.50 fick jag rummet och kunde sträcka ut en timme eller så.
Det var fina grejer det efter den tidiga morgonen.

När jag knallade in i rummet slog det mig – jag hade fått dartrummet. Det var här Axel kollade dart en hel kväll en gång i tiden. Allt var som vanligt. Men dörren till muggen gick inte att stänga. Ringen var för stor och tog i.
Ingen är förvånad då badrum överlag kanske är de engelska arkitekternas stora akilleshäl.
Jag tog mig en rejäl powernap.
Sen var jag redo för Tuesday Club nere i Covent Garden.

Knallade upp till Kings Cross och tog tuben ner. Solen sken. Nu skulle de ljugas och drickas kvalitetsöl till ruskiga överpriser. Mycket folk på plats den här gången. Till och med gäster från Island och Belgien.
Men så blir det när Stubbsy fyller 50 och bjuder in till festhelg på Isle of Wight.
När rusningstrafiken var igång var det dags att knö in sig på ett Piccadilly Line-tåg och åka vidare upp till Arsenal och The Woodbine.
Här fortsatte uppladdningen inför returen mot Olympiakos som skulle ta oss vidare i Europa.

Det var helt okej med folk inne på block 12 och på arenan. Arsenal hade 1-0 med sig från förra veckans möte i Aten och skulle nu bara sy ihop säcken.
Men det var trögt och intetsägande. Första halvlek var snudd på bedrövlig och Arsenal kändes nästan mer iskalla än de grekiska gästerna med 5 000 fans på plats på Clock End lower.
Kallt var det också.

Tidigt i andra kom 0-1 på en hörna. Nu var bortamålsfördelen borta och skulle Arsenal vidare krävdes en kvittering innan 90. Men den kom inte och det blev förlängning.
Ännu kallare.
Och ännu senare.
Många på läktarplats hade tåg att passa och det knorrades lite överallt.
Då hojade Auba in 1-1 och allt kändes lugnt. Nu skulle vi bara stänga butiken sista minuterna.
Men Bernd Leno schabblade och gav bort en hörna. Efter den kom chockartat 1-2. Frank och alla som skulle söderöver redan den här kvällen fick dra för att hinna till tåget på Waterloo.
Jag stod kvar och fick där se Auba bränna ett superläge i slutsekunderna.
Det var game over.
Hej då Europa.

Knallade ut i kylan. När jag kom ner till Highbury & Islington var kön till tuben gigantisk. Jag gick in på White Swan för lite värme och en öl. Men det var många i baren så jag sket i det och satt bara av en halvtimme så att folk hann undan vid tuben. Sen var det fritt fram för en korta turen ner till Kings Cross och en påse från Kingen.
Den var välbehövlig efter en lång, väldigt lång dag som var ytterst trevlig men som slutade på ett miserabelt sätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *