Arena: Moss Rose
Match: League Two
Publik: 1 454
Målen:  1-0 (5) Arthur Gnahoua
Matchens lirare: Arthur Gnahoua

Jag skulle vilja höra Orup göra en remake på hiten Magaluf om Maccesfield.
Skulle kunna bidra med några dråpliga situationer.
Allt upplevt en lördag i januari.

Behövde ställa klockan den här morgonen. Avresa från Euston var tio och vi hade bestämt träff en halvtimme före för att kunna styra med lite saker.
Så det var inte mycket att fundera på.
Tog Victoria Line ner. Skönt öde i London när jag klev in på en fullproppad station. Fick med mig en rostad macka och en espresso på ner till tåget som drog iväg på utsatt tid.
Vi hade en fyra för tre. Det var frid och fröjd ända till vi kom till Stoke.
Där klev 8 000 Port Vale-fans ombord som skulle till Manchester för deras cupmöte med City. Som tur var skulle vi av en kvart senare när den en timme och 40 minuter långa resan var avklarad.

Vi hälsades välkomna med konfetti och brassband redan på perrongen. Sen fick vi eskort upp till Market Place, strax söder om den mäktiga St Michael & All Angels-kyrkan. Vi kände oss verkligen välkomna, trots att inget av det jag nyss skrev är sant och att marknadsplatsen inte var mycket mer än en gågata med färglösa butiker som Poundland och Iceland.
Besvikna gick vi vidare och hittade efter en kort stund en inbjudande pub nerför backen.
White Lion.

Där slog vi oss ner med en finfin Lagunitas-session. Vi var själva där. Hade ingen att spela dart med och när den lokala jägaren kom in och beställde in en flaska vitt till sig själv ringde alla gå-härifrån-klockor.
Ett par hundra meter ner dök en Wetherspoon-pub upp.
Den ville Bosse ha.
Så den blev det.

Klockan var ni kanske ett, max kvart över ett. Vill att ni ska ha med er det inför nästa mening. För när vi klev in möttes vi av en däckad kvinna på golvet. Med filt över sig och det såg ut som att de väntade på nån form av ambulans.
Scenes.
Vi köpte öl och mat och bänkade oss.
Det visade sig att kvinnan vickat på stolen och ramlat nerför en trappa. Medan vi smaskade i oss det sista kom ambulansen och hämtade henne.
Oklart om vi ska skylla på en bra lunchfylla eller klena stolsben.

Macclesfields Moss Rose ligger några kilometer bort så det fick bli taxi. De i baren hade ingen lust att ringa åt oss så Michael fick googla in en Merecedes.
Kvinnan som körde var mycket rutinerad.
När det blev lite kö vid ett rödlyse valde hon landsbygdsvägen för att slippa trafiken. Mitt ute i ingenstans stängde hon av taxametern så att vi skulle slippa betala mer än ”vad det ska kosta”.
Tackarrr.
£3,80 skulle hon, men med sån service tar man ingen växel på en femma.

Det var lite liv och rörelse nere vid Moss Rose när vi förgäves försökte byta ut våra mobilbiljetter mot riktiga. Allt för samlingen, men tjejen i biljettluckan hade inte koll på att de bara skrev ut kassakvitton i shopen.
Men så var det.
Arenan är en festlig anrättning. Minientrér och en möts man av två bajamajor.
Tjeeeena!

Jag hade köpt ståplatsbiljetter. Fick med mig en bovril in. Sen började matchen. Och per omgående smällde matchens bästa spelare, Arthur Gnahoua, in 1-0 på frispark. Yttern sköt listigt under muren som ställde keepern i Cambridge.
Macclesfield har varit i rampljuset under hösten och vintern på grund av sina ekonomiska problem och att Sol Campbell tränat laget.
Men den här lördan var det mest mungiporna uppåt.
För The Silkmen var det klart bättre laget och borde vunnit med mycket mer än 1-0. De gjorde visserligen 2-0 i andra, men det blev bortdömt för offside.
Cambridge då?
Lika bleka på plan som på läktaren.

Vi hade en timme på oss ner till stationen efter matchen. Michael ringde taxi, men de skulle ha 30 minuter på sig att åka ut så vi gick. Det var rätt skönt. För även om det inte var lika kallt som på Meadow Park kvällen innan så vaknade kroppen till liv under de tre kilometerna tillbaka.
Detta firade vi med en darkfruit på Queens.
Sen bänkade vi oss på tåget, körde quiz, och blev så klart försenade till London.
Finns inte ett kvällståg i tid i det här landet.
Bosse och Michael skulle iväg till Crewe dan efter så ingen öl den här gången heller.
Det var bara att ta kväll med ett par mackor och lite tv på hotellet.
Funkar ju det också.