190616 – Värmbols FC v Arameisk-Syrianska 0-4

Arena: Backavallen
Match: Division 2 södra Svealand
Publik: 187
Målen: 0-1 (45) George Korkis, 0-2 (47) King Hägg Obinongo, 0-3 (72) Självmål, 0-4 (89) Kristijan Cosic
Matchens lirare:  Troligtvis nån George

Det här var Axel Asplunds dag.
Från början till slut.
Han fick välja allt – då blev det så här.

Efter två dagar på Visingsö var det väl inte direkt läge för 1 000 armhävningar den här söndagsmorgonen. Inte ens för direktören som slog nytt världsrekord på alkometern.
När vi hade käkat både frulle och lunch och packat ihop sakerna körde vi ner till färjeläget och tog Ebba Busch Brahe tillbaka till fastlandet.
Axel hade länge stått och skramlat på 99 arenor.
Det skulle åtgärdas den här dagen.

En hemresa från norra Småland måste ju piffas upp. Och det gör det lämpligast med lite groundhopping. Den här gången i ett öde Katrineholm.
Vi var på plats redan två timmar före kick off och då valde Axel, som helt styrde dagens övningar, att spela minigolf. Lite av en skräll, men så var det.
Banorna var i toppenskick.
Det var inte vi.
Törs knappt lämna ut min score även fast jag vann. Axel lovade på det 16:onde hålet att aldrig mer spela.
Men så illa var det faktiskt inte och vi hade det rätt trevligt där på Marieborgsgatans utmärkta anläggning.

Nere vid Backvallen var det en tryckande hetta trots att solen hade det jobbigt att titta fram bakom molnen. Ingen större rusning till den här division 2-matchen. När vi hade swishat in oss (80:-) tog vi plats på den stora läktaren och käkade turkisk peppar medan vi glodde på en högst undermålig match.
Vi snackade om George också.
Inte om någon av dem på planen – utan om stackaren i Barkingside.

I paus var min ork slut igen och jag tvingade fram ett besök nere på höjdhoppsmattan på innerplan. Där var det helt magiskt. Värmbols reservkeeper var avundsjuk.
Men Axel vågade inte riktigt löpa linan ut och när spelarna kom in för andra halvlek krävde han en flytt.
Jag var minst sagt missnöjd då jag ställt in mig på att sova igenom andra halvlek på den gudomligt sköna madrassen.
Istället fick vi ta plats på ståplats på andra sidan. Det var oskönt och fortsatt uselt på planen.
Gästerna hade 200 kontringslägen, men lyckades bara utnyttja fyra av dem och vann således logiskt med 4-0.
Vi gav upp med tio kvar.

Och eftersom det var Axels dag fick han välja allt och när det skulle kvällsspisas på vägen hem valde han Donken. Där och då kom det fram att han faktiskt har planer på att flytta till villa i Katrineholm. Direktörn blev minst sagt överraskad.
Jag också.
Men vi önskar all lycka och förhoppnings kan han få det stora firandet av att ha nått 100 arenor senare på Backavallen eftersom Göran Persson inte kunde komma den här gången.

Hemvägen gick via Flen, Strängnäs och Enköping där jag släppte av Uppsaladuon. I Stockholm väntade ett besök på ett ännu varmare kontor på Rådmansgatan.
23.55 stämplade jag ut.
Helt slut.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *